Vägen till hjälp
Det brukar sägas att första steget till att få hjälp är att inse att man behöver det. En person som väl kommit till insikt om sina problem och aktivt börjat söka hjälp har redan kommit långt på vägen till bättring. Denna enkla regel är sann gällande en stor del av de problem livet ställer oss inför. Oavsett om det gäller skuldsatthet, missbruk eller sjukdom börjar resan tillbaka med att själv erkänna för sig själv att det finns något som måste hanteras. Tyvärr så är det enklare sagt än gjort. En annan sanning, värd att lyfta, i detta sammanhang, är att självinsikt i svåra stunder är få förunnat. För att kunna se sig själv och sina problem krävs det en förmåga att se sig själv utifrån. Att se sig själv utifrån innebär att se sig själv med andras ögon. Att kritiskt granska sig själv, se sina brister och erkänna sina svagheter. Självgranskning är inte bara svårt utan också nödvändigt för självförbättring. Endast genom att själv, se och analysera sina svagheter går det att göra något åt dem.
Förmodligen är de enkla sanningar, som står beskrivna ovan, aldrig så sanna som när det gäller psykiska sjukdomar. Den drabbade är vanligtvis den sista som inser sin egen situation. Avsaknad av sjukdomsinsikt är ofta en del av själva sjukdomsbilden. Självklart är en person som känner sig deprimerad medveten om att livet är jobbigt. Men steget att gå därifrån till att säga till sig själv "-Jag är bipolär och lider av en sjukdom som allvarligt rubbar mitt känsloliv. Det är därför alla mina relationer slutar i katastrof" är mycket långt. Oftast är det därför personer i den nära omgivningen som först uppmärksammar problematiken. Tyvärr kan det, även i den kretsen, förekomma en hel del hinder för insikt. Det första är givetvis okunskap. De flesta är säkert helt okunniga om olika typer av psykiska sjukdomar och kan därför inte se tecknen. Det blir då enklare att istället skriva av den drabbade som "jobbig", "gnällig" eller "knäpp". För många är det säkert en strategi att avskärma sig från den drabbade. En person som lider av depression eller bipoläritet kan vara mycket krävande och pressen på omgivningen blir därför hård. Här i ligger ett av de största problemen med psykiska sjukdomar. Många som drabbas finner sig snart i en nedåtgående spiral som leder till ökad isolering. I takt med att tillståndet förvärras blir det rörigare kring den drabbade. Det kan uppstå problem på arbetet, med ekonomin, i sociala relationer och ett oräkneligt antal andra sätt. Alla dessa problem ökar pressen på den drabbade som mår allt sämre. Därmed ökar också pressen på omgivningen som drar sig undan ytterligare. Den drabbade kommer säkerligen inte att göra något själv då insikt och ork saknas. Enda sättet att bryta trenden är för de närstående att reagera och agera.
Vart ska jag vända mig för hjälp?
Om du misstänker att du själv eller någon i din närhet lider av en psykisk sjukdom måste du söka professionell hjälp. Första anhalten är att försöka skaffa mer information. Det finns en mängd, mer eller mindre, seriösa sidor på nätet att besöka. För att undvika de värsta missförstånden är www.vardguiden.se en bra börja. Där kan du finna grundläggande information och kanske ringa in problemet ytterligare. Ofta innehåller artiklarna på www.vardguiden.se korta råd om självhjälp som kan vara värda att prova. Om det inte fungerar finns det telefonnummer att ringa till jourhavande sköterska. Ifall inte självhjälpen fungerar och du känner ett behov av att gå vidare får du kontakta din vårdcentral eller den psykiatriska öppenvården. Är det riktigt illa får du kontakta den psykiatriska akutvården. Du hittar kontaktinformation till samtliga på www.vardguiden.se.
Att lida av en psykisk sjukdom är mycket allvarligt och måste hanteras därefter. Tyvärr finns det en hel del fördomar kring psykisk sjukdom och många skäms över sitt tillstånd. Låt inte dessa känslor styra agerandet utan försök hantera det som vilken annan sjukdom som helst. Undvik suspekta "huskurer" och olika chattforum mm som utger sig för att kunna vara till hjälp. Utgå ifrån den hjälp du får via den professionella hjälp som tillhandahålls av landstinget. Därmed är det inte sagt att alla andra alternativ ska förkastas men de ska hanteras varsamt. Känner du behov av mer stöd än vad landstinget erbjuder som kan du be om fler rekommendationer. På så sätt försäkrar du dig om att inte blir lurad eller få felaktig information.
På www.vardguiden.se finns länkar till andra organisationer som det går att vända sig till. Exempelvis finns länkar till Röda korset och Stockholms stads krisjour. Du kan också hitta länkar till intresseorganisationer, t.ex. Ångestföreningen i Stockholm, som arbetar med psykiska sjukdomar. Som närstående kan det vara en mycket god idé att kontakta en organisation av de slaget. Ofta kan de erbjuda konkret stöd i form av stödlinjer och information men även på andra sätt. De kan erbjuda ett kontaktnät av personer i samma situation. Känslan av att inte vara ensam och möjligheten att ta del av andras erfarenheter är inte att underskatta.
Det viktigaste att komma ihåg är att det finns hjälp att tillgå. Ingen ska behöva lida av psykiska sjukdomar och problem utan att få möjlighet till vård. Tveka inte att kontakta landstinget och be om råd. Även om det känns förnedrande eller jobbigt så lönar det sig i längden. Att inte söka hjälp bäddar bara för fler och större problem längre fram.
Att få hjälp är alltid endast ett telefonsamtal iväg - och du kan aldrig söka hjälp i onödan. Söker du hjälp bevisar du dessutom för dig själv att du faktiskt klarar att ta tag i dina problem även när livet krisar!
