Boderline (Emetionell instabil personlighetsstörning)
Borderline eller borderline personlighetsstörning är den benämning som används på en grupp psykiska störningar med gemensamma drag. Sjukdomen utvecklar en personlighetstyp med särskilda svårigheter i sociala relationer. Det sätt som borderline manifesterar sig är starkt individuell men det gemensamma draget hos alla med denna diagnos är bristande social anpassning och stora svårigheter att hantera nära relationer. Framförallt kärleksrelationer men även relationer till släktingar och vänner tenderar att bli komplicerade.
Orsaksambanden är långt ifrån klarlagda. Förmodligen orsakas borderline i en kombination av ärftliga, sociala och psykologiska faktorer. Personer med ökad sårbarhet för psykiska störningar löper större risk att utveckla borderline om de utsätts för exempelvis ett trauma. Merparten av de drabbade (ca 75%) är kvinnor men mörkertalet är förmodligen stort. Långt ifrån alla som lider av dessa besvär får någonsin en diagnos. Vidare är det säkert många som får en annan diagnos exempelvis ångestsyndrom istället för borderline. Det är heller inte ovanligt att diagnoser samexisterar med andra diagnoser vilket gör det hela än mer komplicerat.
Till symtomen som förknippas med diagnosen hör ångest, paranoia, ångest, depression och mindervärdeskomplex. Inte sällan varvas depression med maniska perioder vilket gör att borderline ibland kan förväxlas med bipolär sjukdom (manodepressivitet). Den form av ångest som förknippas med borderline resulterar gärna i ett negativt, utåtagerande beteende. Impulsiva, icke genomtänkta handlingar riktade mot andra såväl som sig själv är vanliga.
Resultatet av symtomen är en känslomässig instabilitet med svårighet att kontrollera det egna känslolivet. Oförmågan att kontrollera känslorna gör att det blir svårt att agera rationellt i relationssammanhang. Exempelvis i en kärleksrelation kan borderlinepatienten inte se klart på relationens utveckling. I relationens inledning upplevs förälskelsen som ett lyckorus. Föremålet för förälskelsen placeras på en pedistal och ges obegränsad uppmärksamhet. Borderline patienten lägger ner hela sin själ i relationen och kan endast se goda egenskaper hos sin partner. Detta är givetvis en falsk bild då ingen människa är perfekt. Efter en tid börjar verkligheten smyga sig på och den perfekta fasaden rämnar. Kanske börjar partnern tröttna på den överdrivna uppvaktningen och dra sig undan. När så sker reagerar borderlinepatienten våldsamt. Det som en gång har varit obegränsad kärlek kan vändas till motsatsen. Avundsjuka, misstänksamhet och aggression kan träda fram istället för kärlek. När de negativa känslorna gör sig gällande är borderline patienten lika oförmögen att hantera dem som kärlekskänslorna. Ett sjukligt kontrollbehov kan ta vid och resultera i ett destruktivt beteende.
I denna maniska, negativa fas upplevs borderlinepersonligheten som manipulativ, kontrollerande och labil. Det som en gång var en trevlig, älskvärd människa har blivit det motsatta. Gällande relationsrelaterat våld är personer med denna diagnos kraftigt överrepresenterade.
Det finns en lång lista diagnoskriterier för borderline enligt DSM-IV.
Nedan följer en lista på några av de viktigaste:
• Anstränger sig för att undvika verkliga eller overkliga separationer.
• Pendlar mellan att höja något till skyarna för att sedan vända totalt.
• Osäker självbild.
• Allmän impulsivitet och svårighet med konsekvenstänk.
• Kronisk tomhetskänsla.
• Paranoia.
Att vara anhörig till någon med borderlinepersonlighet är inte helt lätt. Den oförmåga patienten har att hantera kärleksrelationer gör att de är mycket krävande att ha en relation till. De känner ofta ett behov av att testa sina anhörigas kärlek. Uppför sig gärna irrationellt, kan vara avundsjuka, kontrollerande och misstänksamma. Inte sällan upplever de sig som missförstådda vilket kan leda till konflikter. Omgivningen upplever dem ofta som väldigt dramatiska och benägna till att "dra igång" onödiga konflikter. Svängningarna i humöret gör att de blir oberäkneliga och svåra att lita på. Förutom relationsproblemen har de en tendens att fastna i olika former av missbruk. Allt från alkohol- och droger till sexmissbruk förekommer.
Om någon i din familj uppvisar dessa symtom är det viktigt att kontakta läkare. Det finns ingen effektiv självhjälp. På internet går det att finna diverse test att fylla i för att självdiagnostisera. Detta är dock inte att rekommendera. Sjukdomen kan ställa till med stora problem för den drabbade såväl som omgivningen. Endast professionell läkarhjälp är det rätta att vända sig till.